Krönikabild

”Låt oss vara vänner. Bara vänner. Jag är inte redo för ett förhållande men jag förväntar mig saker som, i en vänskap, skulle anses vara opassande. Vi är inte ihop, du kan inte påstå att jag är din, men du får inte vara med någon annan än mig. Jag vill att du är lojal men jag gör som jag vill och blir du sur så säger jag till dig att vi inte är ihop. Om du börjar tycka om mig drar jag mig undan. Du visste ju redan det här… Jag sa ju till dig att jag inte var redo för ett förhållande”

Jag hade redan bestämt mig för att skriva om dejting innan jag såg den där bilden på Instagram. Under titeln ”Dejting 2016” beskriver den anonyma textförfattaren ungefär 90% av mina relationer i vuxen ålder. Hur många gånger har man inte fått försvara sig när man får frågan? Och varje gång är svaret likadant. Nej, vi är inte ihop. Nej, vi dejtar verkligen inte. Men vi går på bio, tar en kaffe, har sex, umgås flera gånger i veckan, smsar hela dagarna och sover hos varandra.

Jag brukar gilla att fråga människor som kommer från andra länder vad de tycker är konstigt med svenskar. Deras vanligaste svar har varit att vi spottar hela tiden (?), att tjejer går in på toaletten och kissar framför varandra – och att vi har sex innan vi dejtar. Här i Sverige möts vi ute, pratar i någon timme, har sex och om vi fortfarande tycker om varandra morgonen efter kan vi käka nudlar i parken. Fast, då är det ju fortfarande inte en dejt. Vi bara hänger lite.

Finns det någon vettig anledning till att vi tycks ha så svårt att använda ordet ”dejt”? Varför har vi så himla svårt att dejta? När jag frågar mina vänner om vad de tycker om ordet ryggar de flesta tillbaka, men ingen kan riktigt förklara varför. Är det föreställningen om att en dejt är något extremt allvarligt, eller är det kanske för att det känns lite töntigt? Har vi annorlunda förväntningar när vi säger att vi ska på en dejt, som vi inte har när vi säger att vi ska ta en kaffe ihop? Och varför är det lite galet att tacka ja till att äta middag med en total främling – men att följa med hen hem efter att krogen har stängt är helt normalt?

Jag uppmanar er alla till att börja använda ordet dejt. Av ren principsak har jag börjat säga det hela tiden. Dejta dig själv, dejta din hund, dejta din kompis. Associera inte dejting med Hollywood-middagar och tända ljus för det kan vara något så enkelt som en promenad. Det blir också lättare att förstå intentionerna när någon vill ”träffas” – snackar vi kaffe på stan eller medelmåttigt sex?

Det finns en stigma kring dejting, det får vi alla ta och medge. Som om det på något vis måste leda till en relation som i sin tur leder till äktenskap – som i sin tur leder till att man dör hand i hand när man är 90 år gammal (à la en Nicholas Sparks-film). Så behöver det dock verkligen inte vara. Hade jag gift mig med alla jag dejtat hade jag ägt ett harem. Det kan jag med stor sorg säga att jag inte gör.

Så, dejta!