Krönikabild

Bestäm er, pengar eller publik

Då var det den tiden på året igen. Hockeysäsongen har nu pågått i lite mer än en månad och det är återigen dags för diskussioner om publikkrisen i svensk ishockey. Eller svensk ishockey, det är framförallt publiktappet i SHL som det pratas om.

Publiksnitten över det första 12-13 matcherna visar att nästan samtliga lag i den svenska förstaligan tappar publik gentemot förra säsongen. Det är enbart Leksand och Karlskrona som ökat sitt snitt mot motsvarande antal matcher i början på förra säsongen.

Under veckan som gått har det skrivits krönikor i ämnet och det har rasats på Twitter och det har kommit fram många olika teorier kring orsaken, eller snarare, många har lagt fram sin åsikt om varför det ser ut som det gör men ingen verkar kunna komma överens om vad det egentligen handlar om.

Några av de teorier som har kommit fram i diskussionen är att det är för dyrt att gå på hockey, det är för många matcher, alla får spela slutspel och det är för lätt och bekvämt att sitta hemma i tv-soffan och följa laget.

När jag jämför med till exempel fotbollen som snarare ligger stabilt i sitt publiksnitt trots en mycket sämre kvalitet på produkten så inser jag att något är fel. Man kan säga vad man vill om att det är för dyrt att gå på hockey. Om man som en familj (2 vuxna+ 2 barn) vill gå och se HV71 så kan man göra det för 600 kronor, inte så farligt kan jag tycka men det är också deras billigaste platser. Jämför man exempelvis med J-Södra så kan samma familj sitta på de dyraste platserna för drygt 800 kronor på Stadsparksvallen.

Fotbollen har heller inte lika många matcher och eftersom att alla poäng är viktiga så blir alla matcher viktiga. I SHL känns grundserien som en enda långa transportsträcka fram till de sista omgångarna och slutspelet. Den känslan är jag säker på bidrar till att folk inte är sugna att gå på alla matcher, vilket i kombination med att det är bekvämt att sitta hemma och kolla gör att publiken inte kommer lika ofta.

För mig är det tydligt i alla fyra fallen vad den bakomliggande orsaken till samtliga av dessa punkter är. Samtliga fyra punkter har kommit till av en enda anledning, SHL-klubbarna behövde ha större intäkter och istället för att mätta magen efter matsäcken så har SHL-klubbarna jobbat hårt för att utöka matsäcken. Vilket dem faktiskt har lyckats med, men på bekostnad av att publiken försvinner.

Som hockeyälskare och passionerad supporter ser jag mycket hellre färre antal matcher där alla matcher är viktiga om det fyller arenorna och ger ett bra tryck på läktaren. Om det får publiken att komma till arenorna ser jag heller att klubbarna tänker mindre på pengar och istället för ett gäng stjärnor satsar mer på sina juniorer. På så sätt kan serien börja senare och det skulle kunna överbrygga problemet med att hockeyn tappar publik som hellre vill vara ute i det fina vädret eller vill gå på den fotboll som fortfarande pågår när SHL startar.

I sin iver att locka de så kallade sällanbesökarna till arenan med diverse event runt omkring matcherna har klubbarna börjat tappa sina mest passionerade fans. Leksands fans protesterade nyligen mot SHL och det är när dessa fans slutar gå på matcherna som klubbarna är illa ute på riktigt. För det är dessa fans som dyker upp i ur och skur, dessa fans skiter i hur det ser ut i tabellen eller om matchen går på tv. Är det match så är dem där.

SHL-klubbarna måste bestämma sig. Fulla arenor och färre stjärnor eller halvfulla läktare men med stjärnor på isen.

SHL-klubbarna måste bestämma sig. Pengar eller publik.