I mörkret av advent

Adventsnovellen del 3 – I mörkret av advent

När Olivia öppnade ögonen tog det en stund för henne att hitta fokus och orientera sig i vad som faktiskt pågick. Hon lyckades fästa blicken vid sin systers ansikte och kunde se oron i hennes ögon. Olivia började röra på sig och försökte sätta sig upp samtidigt som hon långsamt väckte liv i sin ovanligt sega kropp.

– Ta det försiktigt nu! viskade Amelia och la sin hand över Olivias. Du bara ramlade ihop i hallen när polisen kom. Vi bar dig till soffan så du fick vila. Hur mår du?

Olivia funderade och det tog en stund innan hon började hitta tillbaka till minnesbilderna från kvällen som varit. Promenad, skugga, attack, springa, polis, lapp… Lapp. Där stannade hennes tankar och hon blev återigen iskall. Hon tittade ner på sin hårt slutna hand och öppnade den försiktigt. Där låg lappen, hårt hopskrynklad och fuktig av hennes handsvett. Precis när hon skulle öppna munnen och förklara vad hon hittat hörde hon rösten bakom sig, och den var alldeles för bekant.

– Hur mår du? Jag har satt på en kanna te så du får lite varmt att dricka, så tar vi allt ifrån början i lugn och ro sen.

Johns röst lät vänlig men professionell när han klev in i vardagsrummet. Han fick verkligen koncentrera sig på det faktum att han var här som polis, och inte privat. Men när han såg hur Olivia satt ihopkrupen i soffan som ett barn med ett ansikte blekt som ett lakan och hur hennes gröna ögon tycktes ha tappat all sin färg, ville han bara gå fram och lyfta upp henne i sina armar.

– Vad gör du här? viskade Olivia. Hon hörde hur hennes egen röst knappt bar och kände att orken till att tjafsa med den här mannen inte fanns inom mils avstånd. Jag förstår att du är här för att jobba, fortsatte hon. Jag blev attackerad ikväll när jag var ute med Loke. Och precis när du ringde på dörren så… hon tystnade och öppnade ännu en gång sin hand. Jag hittade den här faststucken i vårt brevinkast. Det skrämde mig antar jag…

Olivia kände sig skamsen över att hon svimmat framför John på grund av en dum lapp. Hon försökte räta på sig och sluta se lika sårbar ut som hon kände sig. John sträckte sig efter lappen och läste tyst vad som var skrivet. Ilska spred sig sakta i kroppen på honom men han var noga med att inte visa den för kvinnorna framför honom.

– Såg du något som skulle kunna hjälpa till att identifiera den som attackerade dig ikväll? Det du har fått hem till din brevlåda, det är ett hot. Den som attackerade dig vet vart du bor och hur du brukar röra dig utanför ditt hem. Han vet antagligen även var du jobbar och vilka du har nära dig.

Olivia såg på Amelia, den människa här i världen som hon älskade över allt annat och aldrig skulle låta något hända. Så när John föreslog polisbevakning på huset under tiden de utredde ärendet vidare kunde inte Olivia göra annat än att tacka ja. Även fast det skulle kännas tryggt att ha John i närheten som skydd, kunde hon inte undvika att slås av misstänksamma frågor. Hur kunde John vara här så fort? Och hur kom det sig att just han svarade på det här uppdraget, bara en vecka efter att de plötsligt sprungit på varandra i polishuset? Hennes huvud började dunka hårt så hon tvingade sig att sluta ögonen för en stund. Och till hennes kropps belåtenhet somnade hon direkt.

– Det har gått över en vecka John, ingenting mer har hänt. Du behöver inte svansa efter mig som en liten hundvalp längre, muttrade Olivia surt till den ohyfsat stilige och irriterande karln som satt i hörnet av hennes kontor.

Det var onsdag och Olivia hade varit tillbaka på jobbet sedan slutet på förra veckan. Hon tyckte det kändes skönt att komma ut ur lägenheten och tillbaka till rutiner igen. Att grotta ner sig i sina texter höll tankarna på annat håll än hotet, och mannen i hörnet på hennes kontor… Visst var han jobbig och van att få som han vill, men tusan vad hon åkte dit när han slog på sin charm. Hon rodnade om kinderna bara hon tänkte på de tankar som på senare tiden hållit henne vaken om nätterna.

– Både du och jag vet vad ett hot innebär, Olivia. Mig blir du inte av med förrän vi tagit killen. Men risken finns att du inte blir av med mig då heller, och det vet du också.

John reste sig och gick fram till Olivias skrivbord. Han lutade sig fram för att stryka bort en hårslinga ur ansiktet på henne.

– Du ser trött ut. Har du mycket arbete kvar? Jag smiter iväg och hämtar lite kaffe så ser vi om vi kan ta oss igenom den här dagen. Jag behöver stanna till på stationen på väg tillbaka till lägenheten så du vet. Köpa hem mat ikväll? Fundera på vad du är sugen på.

Han lunkade iväg ut i korridoren och Olivia tittade försiktigt på honom när han gick. Hon uppskattade honom, visst gjorde hon det. Hans mjuka sätt att röra vid henne och hans uppmärksamma öga som snabbt kunde läsa av hur hon mådde. Hon saknade att ha en man i sitt liv. Men även fast hon knappast kunde dölja sina känslor mycket längre, så kunde hon inte undvika de frågor som fortfarande dök upp. Var det inte lite konstigt alltihop? Att de stötte ihop med varandra för första gången på två år, och sedan blir hon förföljd och hotad. Och den polis som blev hennes övervakare var just han? Och det faktum att, sen han kom in i bilden, hade det inte hänt något mer? Hon kände sig mer förvirrad än någonsin. När hennes kollega Peter klev in på kontoret satt hon med huvudet i händerna och suckade.

– Oj, förlåt! Kommer jag olägligt? viskade Peter fram. Jag tänkte höra om jag kunde hjälpa dig med något för att underlätta… ehm… ditt liv? fortsatte han osäkert. Allt han ville vara att hjälpa Olivia med allt han kunde.

– Åh, hej Peter. Det är ingen fara, jag sitter bara och funderar ut vad jag ska göra med allt det jag har i mitt huvud just nu. Varför finns det ingen av och på knapp på tankar? suckade Olivia.

– Haha, ja det vore bra att ha hörrudu! skrattade Peter. Han bestämde sig för att ta sin chans och fortsatte: Du kanske skulle behöva ta ledigt ett tag? Åka på en mysig spa-helg eller en weekend till London eller så? Han log så snällt han kunde och väntade på svar.

– Ja, jag kanske behöver det egentligen… började Olivia. Jag vet inte när jag unnade mig det sist, och London vore ju mysigt såhär års. Men jag kan inte. Det är alldeles för mycket att göra här, och sen allt strul med allt annat, och herregud julafton är ju för tusan på söndag!

Olivia fick plötsligt spratt i benen när hon kom att tänka på att det idag redan var 20 december. Precis när hon kastade jackan över axlarna kom John tillbaka.

– Kaffet får vi ta på vägen, vi måste julhandla! ropade hon och högg tag i Johns arm samtidigt som de halvsprang ut i korridoren.

 

Till Olivias lättnad verkade det inte som om hon var den enda i Stockholm som glömt att julafton var precis runt hörnet. Gågatorna var fulla av folk och på Hötorget fick hon bana sig fram till ståndet med blommor. Det tog säkert över tre timmar innan hon var färdig med sina ärenden, och John hade hon släpat med sig hela tiden. Han fick välja färg på sjalen hennes söta granntant skulle få och provsmaka vilken senap som passade bäst till julskinkan. Även fast hon valde den senap hon tyckte var bäst, så var det trevligt att ha någon att dela de stressiga bestyren med. Nu satt de i Johns bil och var på väg tillbaka till lägenheten. Ett moln av härligt doftande kinamat spred sig i luften när hon öppnade bildörren väl hemma. Amelia stod i porten tillsammans med Loke efter deras kvällspromenad. Den stora björnen till hund fångade snabbt upp doften av kinamat och innan någon hann reagera satte han fart mot Olivia.

– LOKE NEJ! hann Olivia få ur sig innan hon, Loke och John låg i en enda stor hög på parkeringen.

– Ja, Loke är i alla fall nöjd! skrattade Amelia och tittade på hunden som snabbt slickade i sig den mat som spilldes ut.

– Jag är rätt nöjd jag också, mumlade John med ett leende på läpparna.

I fallet hade Olivia landat på Johns bröst. Nu låg de tätt intill varandra och ingen utav dem kunde låta bli att le.

Ett par timmar senare låg alla tre utsträckta i soffan, mätta och belåtna. Loke var rätt nöjd han också där han låg och snarkade under soffbordet. John slumrade lätt i ena hörnet på soffan, så Olivia tog sig tiden att studera den man som plötsligt tagit hennes hjärta med storm. Hon tänkte på den fantastiska dag de haft tillsammans och hur mysig kvällen varit. Då kom hon på att hon lämnat all sin shopping kvar i bilen. Den behövdes nog tas in över natten ifall det skulle bli riktigt kallt. Hon tassade ut i hallen och drog på sig ett par stövlar. Väl ute möttes hon av den iskalla luften, men frös inte. Hon var varm inifrån och ut och så upptagen med att må bra att hon först missade fotot som var instucket under vindrutetorkarna. Men när hon stängde igen förardörren såg hon det. Värmen hon tidigare känt var som bortblåst. Fotot var taget när John och hon låg tätt intill varandra efter fallet ute på parkeringen. Johns ansikte var förkryssat med röd penna, och med samma färg stod texten:

OM INTE JAG KAN FÅ DIG, SKA INGEN FÅ DIG!

 

Amanda Ahlin

Kommentarer

Fler nyheter

Det efterlängtade spelet är äntligen här – Harry Potter: Hogwarts Mystery

pilStunden som du alltid väntat på är här, ditt Hogwarts-brev har anlänt!

Från stressande tentasal till inspirerande mässa

pilMKV-treorna höll i onsdags i den årliga mässan Project Media Communication, där de visade upp allt från kommunikationsplaner till reklamfilmer.

Jag känner mig blåst!

JTH-studenter vill avskaffa tentor på helger

pilEn motion om att avskaffa tentor på helgerna och har resulterat i en namninsamling som i skrivande stund har över 2000 underskrifter.

Radio K + Välgörenhet = Sant

Vad Händer i Veckan | 48

Färgglatt på nästa års Spring Inspiration!

Vad händer i veckan? – 47

EN | Mat, skratt och blandade kulturer på Food Safari

pilFood Safari är ett av de absolut mysigaste eventen i Jönköpings studentliv! Du får en chans att lära känna nya människor, äta god mat och uppleva något utöver det vanliga.

EN | Case Competition Electrolux – där kontakter skapas

pilEventet och tävlingen Case Competition, anordnad av JIBS-baserade organisationen Case Academy, besöks på måndag av företaget Electrolux.
Matilda Skogsberg, LOK:s nya ordförande

Säg hej till Matilda Skogsberg, ny ordförande för LOK!

pilLäs om Matildas planer och förhoppningar som ordförande under 2018.

Studenterna som lyfter feministisk kommunikation

pilFeministiska kommunikationsbyrån besöker JU för en lunchföreläsning om sin främsta drivkraft, vikten av att kommunicera feministiskt.

Spring Inspiration går emot ohälsosamma modellideal

pilProjektledarna för 2018-års upplaga av Spring Inspiration berättar om hur arbetet bara har börjat och hur framtiden ser ut för projektet.

Vad vore väl en helg i Köpenhamn….

pilFölj med 32 timmar över bron till ett fantastiskt Köpenhamn fyllt till bredden av pumpor, caféer och shopping!

HR – Inspiration Day

pilPå tisdag går tredje upplagan av HR - Inspiration Day av stapeln, denna gången med temat Employer branding. Följ med för att ta del av inspiration och kanske träffa din framtida arbetsgivare.