I mörkret av advent

Adventsnovellen del 2 – I mörkret av advent

Över en vecka hade gått sedan Olivia stötte ihop med John på polishuset, och av någon anledning kunde hon inte riktigt sluta grubbla över det. Hur tilldragande han faktiskt sett ut även fast det syntes tydligt att han haft en sömnlös natt, och hur charmigt det där retsamma leendet varit. Under tiden hon plockade fram koppar och pepparkakor till adventsfikat funderade hon över varför hon var lite besviken över att det inte kommit varken blommor eller förfrågningar.

– Amelia! Vill du ha glögg eller kaffe till fikat? ropade Olivia.

Ut från badrummet kom hennes lillasyster, skinande som en sol som vanligt. Flickan var naiv och ovetandes om allt ont i världen, men en mer energigivande människa var svårt att hitta! Hennes hår var lockigt och ljusbrunt till skillnad från Olivias mörka raka hår. Hon hade även fått mammas bruna ögon medan Olivia fått pappas intensivt gröna. Efter att pappa gått bort fick Olivia kliva in och agera både mamma och pappa till Amelia. Deras mamma tynade sakta bort för att till sist somna in av ett brustet hjärta. Systrarna hade klarat sig helt okej på egen hand tack vare att Olivia snabbt skaffade sig ett jobb för att försörja sin lillasyster. Nu stod de här, redo att tända andra ljuset på adventsljusstaken. Precis som de gjort sen de var små barn.

– Finns det glögg med alkohol i? frågade Amelia och log.

– Japp, men den är bara till mig. Du får se till att skaffa dig både rätt ålder och sju skinn på näsan innan du får smaka! Hennes systers plutande med munnen gjorde att Olivia inte kunde undgå att skratta.

– Så, när ska jag få träffa killen? frågade Amelia.

– Va? Vilken kille?

– Olivia Palm, jag har känt dig sen dagen jag föddes och jag ser på dig när du grubblar. Jag gissade bara att det var en kille i dina tankar, med rodnaden i ditt ansikte bekräftar att jag gissade rätt. Amelia fnissade och väntade otåligt på ett svar.

– Du… Nej… Alltså… Fan. Ja okej, kanske har jag tänkt på någon men inte någon värd att nämna. Drick upp din alkoholfria glögg nu, Loke behöver gå ut en stund.

Den stora lurviga hunden lyfte huvudet från köksgolvet. Han må vara snäll och gosig som en björn, men han hade humör som åskguden själv och var mörkrädd. När han insåg att han skulle behöva gå ut och kissa i decembermörkret reste han sig, grymtade mot Olivia och lunkade iväg för att gömma sig. Man tycker ju att en 90kg tung Sankt Bernardhund borde inse att han inte kan gömma sig.

– Det spelar ingen roll om du gömmer dig Loke, du ska ut och kissa ändå! ropade Olivia efter honom.

Efter att ha släpat, burit och brottats med en alldeles för stor hund kom de äntligen ut på en promenad. Amelia, som inte vill förstöra håret i regnet, var kvar hemma medan Olivia och Loke gick ett varv runt kvarteret. Det var fem år sedan Loke kom in som en bomb i hennes liv. Olivias kompis jobbade som mäklare och hjälpte ett par att sälja deras villa när hon blev varse att paret inte kunde ta med sig valpen till sitt nya boende. Olivia ställde till en början upp på att bara vara hundvakt under tiden det var visningar av huset, men upptäckte snart att Loke inte bara stal hennes strumpor utan även hennes hjärta. Och här är hon nu, med sin stora lurviga kompis vid sin sida, och hon skulle aldrig vilja ha det på något annat vis.

Plötsligt tvärstannade Loke och vände sig om. Först kunde inte Olivia förstå vad hunden reagerat på, men sedan hörde hon det också. Gatan bakom dem var tom men hon kunde höra fotstegen. Och hon kunde se skuggan mellan träden i parken alldeles intill. I panik ropade hon ut i mörkret.

– Hallå! Varför gömmer du dig? Rösten lät inte så stadig som hon hoppats på.

Loke kände av hennes rädsla och satte igång och skälla, och den hunden kunde skälla! Hans skall ekade in genom träden och samtidigt som han tog ett par steg mot parken började skuggan att springa emot dem. Med hjärtat i halsgropen stålsatte sig Olivia för det värsta men precis innan förövaren var framme vid henne och hunden svängde han av och försvann in bland träd och buskar. Andan försvann ur Olivias kropp och hon sjönk ner i en hög på den blöta asfalten. Loke gjorde detsamma och kröp intill henne för att lägga sitt stora huvud i hennes knä. Hon kunde inte tänka, kunde inte röra sig. Men så kom hon att tänka på sin syster.

Vad som kändes som en evighet kan bara ha varat i ett par minuter. Olivia sprang hem till lägenheten med Loke strax efter. När hon rusade upp för trapporna föreställde hon sig alla hemskheter som kunde möta henne. Väl framme ryckte hon upp dörren och hittade sin syster på golvet i vardagsrummet. I en yogapose och med lugn musik på högsta volym. Amelia fick syn på sin syster som var blöt av både regnet och sitt eget svett.

– Vad är det som händer!? Amelia rusade fram till sin syster och tog hennes skakiga händer i sina. Du skakar, och är blöt! Herregud vad blek du är!

Olivia kunde inte göra annat än att sjunka ihop på golvet. Efter en stund samlade hon sig och berättade vad som hänt, om hur någon följde efter henne och sedan gick till attack. Amelia bestämde att de skulle ringa polisen, och Olivia hade inte orken att tjafsa emot. Hon fick av sig sina blöta kläder och lindade in sig i en varm morgonrock. En kopp te på det här så skulle hon snart må bra igen, tänkte hon. Det var säkert bara några ungar som tyckte det var kul att skrämma folk. Men samtidigt kunde hon inte sluta tänka på de tunga stegen och den skugga hon faktiskt sett. Det var mer likt en fullvuxen man än en unge.

När det ringde på dörren hoppade hon till men tvingade sig själv att samla sig. Hon var en vuxen självständig kvinna som inte kunde låta sig skrämmas av skuggor. Hon skakade på sig, svepte det sista ur tekoppen och gick ut i hallen. Väl framme vid dörren såg hon en papperslapp som var instucken i brevinkastet. Det kommer ingen post såhär sent på kvällen, tänkte hon. Samtidigt som hon ryckte bort lappen öppnade hon dörren. Kalla kårar kröp längs med hela hennes rygg och hon blev alldeles kall. På lappen hon höll mellan sina svettiga fingrar stod det med stora röda bokstäver

NÄSTA GÅNG TAR JAG DIG!

Luften gick ur henne helt och när hon såg mannen som just klivit in i hennes hem slutade hon andas helt. Och allt blev svart.

 

Amanda Ahlin

LIKNANDE ARTIKLAR

I mörkret av advent

Kommentarer

Fler nyheter

Från stressande tentasal till inspirerande mässa

pilMKV-treorna höll i onsdags i den årliga mässan Project Media Communication, där de visade upp allt från kommunikationsplaner till reklamfilmer.

Jag känner mig blåst!

JTH-studenter vill avskaffa tentor på helger

pilEn motion om att avskaffa tentor på helgerna och har resulterat i en namninsamling som i skrivande stund har över 2000 underskrifter.

Radio K + Välgörenhet = Sant

Vad Händer i Veckan | 48

Färgglatt på nästa års Spring Inspiration!

Vad händer i veckan? – 47

EN | Mat, skratt och blandade kulturer på Food Safari

pilFood Safari är ett av de absolut mysigaste eventen i Jönköpings studentliv! Du får en chans att lära känna nya människor, äta god mat och uppleva något utöver det vanliga.

EN | Case Competition Electrolux – där kontakter skapas

pilEventet och tävlingen Case Competition, anordnad av JIBS-baserade organisationen Case Academy, besöks på måndag av företaget Electrolux.
Matilda Skogsberg, LOK:s nya ordförande

Säg hej till Matilda Skogsberg, ny ordförande för LOK!

pilLäs om Matildas planer och förhoppningar som ordförande under 2018.

Studenterna som lyfter feministisk kommunikation

pilFeministiska kommunikationsbyrån besöker JU för en lunchföreläsning om sin främsta drivkraft, vikten av att kommunicera feministiskt.

Spring Inspiration går emot ohälsosamma modellideal

pilProjektledarna för 2018-års upplaga av Spring Inspiration berättar om hur arbetet bara har börjat och hur framtiden ser ut för projektet.

Vad vore väl en helg i Köpenhamn….

pilFölj med 32 timmar över bron till ett fantastiskt Köpenhamn fyllt till bredden av pumpor, caféer och shopping!

HR – Inspiration Day

pilPå tisdag går tredje upplagan av HR - Inspiration Day av stapeln, denna gången med temat Employer branding. Följ med för att ta del av inspiration och kanske träffa din framtida arbetsgivare.

E-sporten på bättringsväg med långt kvar