I mörkret av advent

Adventsnovellen del 4 – I mörkret av advent

När Olivia ryckte bort fotot och tittade sig omkring i mörkret upptäckte hon en ny känsla i kroppen. Hon var inte längre rädd, hon var förbannad. Det här var hennes liv! Och vad hon gjorde med det hade INGEN med att göra! Hon drog in den iskalla luften i lungorna och skrek ut i mörkret:

– Kom du bara! Nu gjorde du ditt första misstag, du gjorde mig förbannad! Jag ska nog visa dig att det är fel tjej du valt att ge dig på! Vänta du bara!

Hennes röst åts upp av den kalla decembernatten. Plötsligt slogs porten till lägenhetshuset upp och John rusade ut med pistolen riktad framför sig, och bakom kom Loke i full fart. De rusade fram till Olivia och omringade henne både två.

– Vafan håller du på med? Står här och gapar rätt ut i natten? Du skrämde slag på mig, på oss alla, fattar du väl! John var så upprörd att han väste ut orden.

– Jag är förbannad muttrade Olivia och visade honom fotot. Ingen ska komma och ta över mitt liv, och nu är jag trött på att leka katt och råtta. Den här killen jävlas med fel person och han ska allt få se.

John släppte ut en lång suck och drog henne intill sig i en kram. Gesten överraskade Olivia till en början men hon gav efter till slut. Det kändes ju faktiskt väldigt skönt. Det kändes skönt att hon officiellt kunde stryka John från listan av misstänkta, och det kändes skönt att ha någon där vid sig. Hon visste att han skulle kämpa för henne, och att de skulle kämpa tillsammans.

 

Återigen så tickade dagarna på i tystnad. När det blev lördag och det fortfarande inte hänt någonting tröttnade Olivia på att sitta inlåst i sitt eget hem. Polisen och John hade bestämt sig för att hålla henne inomhus, ”för hennes eget bästa”. Hon mimade orden och grimaserade samtidigt. De hade ingen aning om vad som var bäst för henne, och med tanke på att hon snart fick tokspel av att sitta inne så hjälpte de ju inte henne direkt. Hon bestämde sig för att gå en sväng och satte koppel på Loke. Han kunde håll henne sällskap utan att prata och vara förnuftig. Hon smet ut på baksidan via tvättstugan så att hon kunde vara säker på att inte få sällskap. Nu behövde hon få vara själv med sina tankar en stund.

Snön knarrade under fötterna när hon gick och det var precis lagom kallt. Den krispiga luften fyllde hennes lungor och gav ny energi till hela kroppen. Hon styrde stegen mot kyrkogården där hennes föräldrar vilade. Den var placerad på en liten kulle med en liten skogsdunge som varmt ramade in de vilande. Hennes föräldrars plats låg i ena hörnet. Hon borstade bort den puderlätta snön som lagt sig som ett täcke på gravstenen under morgonens snöfall. Nu glittrade snön som tusen stjärnor i eftermiddagssolen.

– Ojojoj pappa, började hon. Tänk om du varit här och sett hur mitt liv ser ut just nu. Vilken röra allt är. Du hade slitit ditt hår! Hon log av tanken innan hon fortsatte: Och mamma, du hade inte lämnat min sida för en sekund, och hållit min hand precis som när jag var barn.

Hon tittade upp mot himlen och mindes de fina stunderna de hade haft som en hel familj. Ett leende spred sig över hennes ansikte och hon klappade om gravstenen ännu en gång. Det var länge sen hon gråtit över sina föräldrar, men idag föll tårarna igen. De blev kalla på hennes rödmosiga kinder och droppade försiktigt ner i snön.

– Jag kan förstå att ni är borta, men jag kommer aldrig någonsin att acceptera det.

Hon avbröts av ljudet från knarrande kängor bakom sig och vände sig tvärt om. Nere på den smala grusgången kom en man gåendes mot henne. Han var helt klädd i svart och med luvan uppfälld. Snabbt tänkte Olivia ut en flyktväg, men insåg att hon och hunden var inträngda i hörnet där de stod. Mannen kom närmare, och precis när Olivia stålsatte sig för att försvara sig tog han av sig luvan.

– Nämen oj! Du ser ut som om du sett ett spöke!

– Peter!? Vad gör du här? Olivia var fortfarande skärrad och rösten bar inte riktigt.

– Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig! Min mamma vilar här så jag var här för att önska henne god jul när jag fick se hunden. Det är inte många som har en hund som Loke så jag förstod att det var du. Hur är det med dig?

– Ja förutom att du skrämde slag på mig så mår jag bra, försökte Olivia skratta bort.

– Jag tänkte mig inte riktigt för, ber om ursäkt. Låt mig gottgöra dig och köra dig hem.

– Tack det är bra, jag går gärna.

– Solen går snart ner och det blir kallare, jag kör dig hem.

Peters ton var inte längre lika lättsam och Olivia tyckte sig se att hans ögon blev några nyanser mörkare. Det skrämde henne lite, men herregud det var ju bara Peter. Hon gick med på att få åka med hem, det var ju faktiskt ganska kallt nu.

Den mörkblå Volvon stod parkerad en bit ifrån kyrkogården. När de hoppade in i bilen tog Olivia upp telefonen och insåg att hon hade elva missade samtal från John. Hon himlade med ögonen och skickade iväg ett sms:
Bara ute en sväng, får skjuts hem av Peter. Hemma om 15min.
Hon såg i ögonvrån hur Peter tittade på hennes telefon. När de rullat ut på den lite större vägen klickade det till i dörrarna.

– Peter, vad var det som lät? Har du låst dörrarna? Hennes oroade tonfall fick Loke att morra dovt.

– Åh, ja. Jag tänkte så inte hunden kommer åt något och ramlar ut. Vad ska ni göra över jul?

Olivia var inte helt övertygad av hans konstiga svar, men valde att spela med.

– Vi ska äta god mat hemma och titta på Kalle Anka, blir inte mycket mer än så. Du då?

– Trevligt! Jag ska till mina föräldrars gård ute på landet. Gästerna kommer redan på förmiddagen så hjälpts vi åt att laga maten. Du skulle bara prova min mammas julskinka, det är den ABSOLUT godaste i världen! skrattade Peter vidare.

Varningsklockorna drog igång direkt i huvudet på Olivia. Hans mamma? Hans mamma som han precis sagt ligger begravd på kyrkogården? Bitarna började falla på plats. Hon tog upp sin telefon för att ringa efter hjälp och fick se ett sms från John:
Det är Peter. Vi har hans fingeravtryck. Vart är du?
Kalla kårar spreds sig längs med hennes rygg. Känslan fick henne att ringa upp John från fickan och hon valde att spela med.

– Jaha, vad trevligt. Vart är vi på väg nu? Hon hade reagerat på att de tagit fel avfart och var på väg ut på landet.

– Du ska få följa med mig hem. Till min gård. Där kommer allt bli bra.

Hela Peters ansikte var som förändrat. De annars väldigt mjuka och tilltalande dragen hade förvandlats till hårda streck som hugget ur sten. Ögonen var svarta och hans tonfall iskallt.

– Vi kommer få ett bra liv tillsammans, Olivia. Vänta bara så ska du få se, jag ska ta hand om dig. Du kan till och med behålla hunden, men han får bo utomhus. Jag har allt planerat och färdigt. Du kommer få jobba hemifrån också.

– Peter, vad pratar du om? Jag förstår inte riktigt vad du menar, jag har ett bra liv redan.

– Nej, du ska få ett bra liv nu med mig. Jag kommer att göra dig lycklig. Men du måste stanna i huset, för jag kan inte riskera att du väljer någon annan före mig.

Paniken spred sig i kroppen på John när han lyssnade på samtalet som pågick i bilen. Olivia var smart som ringde upp honom. Nu kunde han höra vad som hände samtidigt som hans kollegor spårade samtalet. Och DÄR fick de en träff! Innan hans kollegor hann stoppa honom var John redan på väg. När det kom till kidnappningar fanns det inte utrymme att vänta. Olivia kunde vara borta för gott om de skulle vänta på förstärkning.

Däcken slirade mot den hårt packade snön som täckte vägen ut ur stan. John körde antagligen fortare än vad som var säkert men det brydde han sig inte om. Och när han fick syn på bilen framför sig tryckte han gasen i botten. Nu fanns det inget att förlora, han var tvungen att göra precis allt för att få hem Olivia. Han körde upp jämnsides med bilen. När han fick se pistolen riktad mot Olivias huvud och skräcken i hennes ögon gjorde han det han var tvungen att göra, nu fick det bära eller brista. Han gasade på och körde in framför den stora blå Volvon. När den andra bilen träffade hans var det som om livet saktade ner. Han hörde smällen och hann uppfatta krockkuddarna som slogs ut i Peters bil innan John själv voltade varv efter varv ner i diket. Efter några sekunder var allt stilla och tyst igen. Långt bort hörde han en hund skälla och dörrar som slogs igen.

– Din galning! Nu ligger du kvar där och rör dig inte! Ambulans är på väg.

Olivia låg på mage i snön bredvid Johns trasiga bil. Hon hade ett stort sår i pannan som blödde ordentligt men det tycktes inte påverka henne alls. Loke satt som en vakt tryckt intill hennes sida.

– Peter? lyckades John klämma fram.

– Dina kolleger tar hand om honom just nu. Han hade inte bilbälte på sig och är illa skadad, så de väntar på ambulanser innan de flyttar honom. Du tog honom John.

– Och du har fortfarande inte tackat ja till en dejt med mig… herregud vad ska man behöva göra för att få dejta den berömda Olivia Palm? Han log sitt charmiga leende och Olivia blev varm ända in i hjärtat.

– Du ska fira jul med mig! sa hon och log.

 

Amanda Ahlin

Kommentarer

Fler nyheter

Det efterlängtade spelet är äntligen här – Harry Potter: Hogwarts Mystery

pilStunden som du alltid väntat på är här, ditt Hogwarts-brev har anlänt!

Från stressande tentasal till inspirerande mässa

pilMKV-treorna höll i onsdags i den årliga mässan Project Media Communication, där de visade upp allt från kommunikationsplaner till reklamfilmer.

Jag känner mig blåst!

JTH-studenter vill avskaffa tentor på helger

pilEn motion om att avskaffa tentor på helgerna och har resulterat i en namninsamling som i skrivande stund har över 2000 underskrifter.

Radio K + Välgörenhet = Sant

Vad Händer i Veckan | 48

Färgglatt på nästa års Spring Inspiration!

Vad händer i veckan? – 47

EN | Mat, skratt och blandade kulturer på Food Safari

pilFood Safari är ett av de absolut mysigaste eventen i Jönköpings studentliv! Du får en chans att lära känna nya människor, äta god mat och uppleva något utöver det vanliga.

EN | Case Competition Electrolux – där kontakter skapas

pilEventet och tävlingen Case Competition, anordnad av JIBS-baserade organisationen Case Academy, besöks på måndag av företaget Electrolux.
Matilda Skogsberg, LOK:s nya ordförande

Säg hej till Matilda Skogsberg, ny ordförande för LOK!

pilLäs om Matildas planer och förhoppningar som ordförande under 2018.

Studenterna som lyfter feministisk kommunikation

pilFeministiska kommunikationsbyrån besöker JU för en lunchföreläsning om sin främsta drivkraft, vikten av att kommunicera feministiskt.

Spring Inspiration går emot ohälsosamma modellideal

pilProjektledarna för 2018-års upplaga av Spring Inspiration berättar om hur arbetet bara har börjat och hur framtiden ser ut för projektet.

Vad vore väl en helg i Köpenhamn….

pilFölj med 32 timmar över bron till ett fantastiskt Köpenhamn fyllt till bredden av pumpor, caféer och shopping!

HR – Inspiration Day

pilPå tisdag går tredje upplagan av HR - Inspiration Day av stapeln, denna gången med temat Employer branding. Följ med för att ta del av inspiration och kanske träffa din framtida arbetsgivare.